MTB
I torsdags åkte jag och Mr. T ut på en MTB-tur i skogarna SV om Hålan, det vill säga i trakterna runt Dammekärr. T har gjort sig av med sin vörstinghoj och kör numera helstelt. Det innebar också inhandling av slang som inte hade självsprickor, vilket de gamla han hittat i garderoben hade. Efter noggranna förberedelser så ger vi oss i alla fall ut. Det har spruckit upp efter det tidigare ösregnet och både luftfuktigheten och temperaturen är höga. Vi börjar med att följa stigen över Buråsen söderut. Jag står på huvudet i ett gyttjehål och får styret i magtrakten, men ingen fara på taket. Hinner dock bara någon kilometer innan jag inser att GPSen inte sitter där den satt när vi stack ut, och att det antagligen var den jag fick i magen. Det är bara att vända och börja leta. Markvegitationen är mycket tät så här års och att hitta GPSen utan att veta vart man ska leta känns omöjligt. Hoppets ställs till att den ligger där jag skrotade, och mycket riktigt så ligger den där. Ska nog ordna med någon slags fångrem till nästa tur. Upp på hojen igen. Det är lite bökigt första delen på åsen men andra hälften med backen ner på andra sidan är riktigt rolig. Vi följer sedan leden västerut tills den ansluter på Vättlefjällsleden som vi tar till Dammekärr. Sista biten i skogen blir längs Vättlefjällsleden västerut och sedan söderut från Dammekärr sett. Det visar sig vara en riktigt bra bit, klart bästa sträckan för dagens tur. Uppe vid vändplanen inser vi att det snart är hög tid för att tända upp grillen så vi tar den snabba vägen hem. Det blev drygt 15 kilometer, plus den biten som GPSen inte loggade då den låg i leran.
Kort skogsfartlek
På lördagen tänker jag mig att prova något åt kvalitetshållet, typ skogsintervaller. Nu blev det inte riktigt intervaller utan snarare löpning med något upphöjt tempo längs några rundslingor i skogen bakom huset, med lite vila mellan varven. Försöker hitta en bra slinga för framtida övningar, vilket jag tycker att jag lyckas med även om den för dagens kondition är något för kuperad. Det blir ett kort pass, men det var skönt att trycka på lite grand i alla fall.
Med kondis som en 80-årig storrökare fick jag äntligen tummen ur igår och stack ut på en liten skogsrunda. Det blev en lite utforskningstur på baksidan. Kollade lite på kartan innan jag stack ut. Tanken var att korsa mossen på det smalare stället alternativt hitta ett spår runt (söder om), för att sedan unsluta på stigen som går i nord-sydlig rikning. Jag tog en grov riktning och satsade på att springa över. Det visade sig att jag drog precis lagom mycket söderut för att korsa rätt över det allra bredaste (och antagligen också blötaste) partiet. Nästa gång blir det söder om som gäller. Kommer efter ett tag och viss tvekan upp på stigen. Springer en bit norrut längs stigen och tar en avstickare öster om stigen som visar sig leda till ett grustag. Tar sedan en körväg som jag passerat tidigare för att se om den möjligtvis leder till Adolfsro, men den tynar bort när jag kommer in under en kraftledning. Utan karta känner jag mig lite för osäker för att fortsätta genom skogen och väljer istället att ta tilbaka till stigen och springa ut till ’stora’ vägen som jag sedan följer hem. Det blir en ganska beskedlig, men med tanke på förutsättningarna lagom, sträcka på drygt 6 km.
Det är så fantastiskt härligt att kunna springa i dagsljus när man kommer hem ifrån jobbet nu igen, efter ännu en lång och grå vinter på västkusten. Släppte M på Centralen igår morse och var på jobbet redan före sju. Åker därför med inte allt för dåligt samvete hem vid fyrasnåret och kommer ut tjugo över sex. Solen har gått ner men det är fortfarande ljust. Det är friskt ute men inte kallt och det är en underbar känsla att kunna ta ett kvällspass i dagsljus. Springer en medurs modifierad Buråsrunda. Modifieringen består i att jag tar en genväg över ett hygge för att bespara mina stackars lungor några höjdmeter. Lyckas hålla ett lugnt tempo hela vägen och när jag kommer hem har jag avverkat knappt 7 km. Stretchar på altanen några minuter innan jag går in och får mig en dusch och ett litet energitillskott.
Här pausar vi några minuter och kikar runt lite i ruinerna som tydligen härstammar från 1600-talet. Efter kvarnen följer en kortare bit som är relativt teknisk varefter stigen blir bredare och mer lättcyklad. Dock är det gott om spänger efter vägen vilket inte är det roligaste om de är såphala och har en springa mellan planken som verkar vara anpassad så att ett MTB-däck precis ska få plats. Det blöta bredvid är dock till stor del fruset så där det finns plats går det oftast bra att cykla vid sidan om spången. Det är mer lättcyklat och tempot blir högre. Sträckan bjuder på ett par riktigt roliga, småtekniska men lättcyklade, partier där det går att stå på ganska bra. Efter Dammekärr tar vi landsvägen till strax innan Mollsjöbäcken där vi viker av in i skogen och följer leden över Buråsen och fram till grusvägen som vi sedan tar hem till den väntande och välförtjänta bastun. Sträcka inklusive uppvärmning: 22 km.
Det är ljust när jag sticker ut men mörkret hägrar så det är pannlampa på som gäller. Börjar i lugnt tempo och följer leden söderut i ett medursvarv. Strax efter passagen av vägen söder om Relsbo visar det sig att det ligger en gammal kvarnruin. Det verkar vara en riktigt fin plats som ligger i ganska öppen ekbacke. Någon har satt upp en liten info.-skylt som jag dock inte tar mig tid att studera noggrannare. Får återvända hit en annan gång. Strax efter kvarnen börjar skymningen göra sig påmind och det börjar bli svårare att se stigen och ledmarkeringarna; dags att tända upp. Leden passerar en del blötare partier där spänger är utlagda. Många av dessa har dessutom förrädiskt stort mellanrum mellan plankorna (något bredare än ett cykelhjul…) så lider man av spångest kan det bli lite klurigt med MTB på visa ställen. Tempot har varit lugnt hela tiden och när jag närmar mig Dammekärr passeras många stigkors som jag tar way points (bra svenska) på vilket sänker farten ytterligare. Efter att jag svängt av från Dammekärrsvägen österut försöker jag dock att sträcka ut lite på stigarna hemåt. Konstaterar på sista biten hemåt att krämen till lampan är dålig och att det hade blivit mer än svårt att ta sig hem om jag hade sprungit Buråsrundan också. Tvingas springa utan ljus på slutet för att ha lite kvar ifall jag skulle få möte.
Efter att ha ägnat dagen åt att irra runt på IKEA är det dags för årets första MTB-tur. Kommer ut ngn gång på eftermiddagen och startar med att ta Buråsslingan medurs. Underlaget är ordentligt fruset så det är egentligen inga problem att ta sig fram någon stans. Halvvägs på tillbakavägen upptäcker jag att dämparen har säckat ihop. Då det är relativt jämnt och fint så tar jag mig utan problem ut till landsvägen. Tar vägen västerut och sedan genom skogen till Dammekärr. Underlaget är hela tiden jämnt så jag lider inte nämnvärt av att dämparen inte fungerar. Ute på vägen rullar det på betydligt fortare och vinddragets kyleffekt blir klart märkbar för mina tår. 
Väl i Dammekärr följer jag Dammekärrsvägen till dess ände där jag vänder och kör samma väg tillbaka. Följer sedan vägen ända hem. Nu är mina tår rejält kalla och det värker ordentligt i dom. Upptiningen är inte skön den heller.
Dagsljuset försvinner fort i medaljfrosseriet i Åre. När jag väl kommer ut är det i princip nattmörkt. Lampa på. Springer Buråsen moturs. Märker inte av så mycket om det är fler individer ute i skogen, förutom hästarna som som vanligt skrämt springer iväg när jag kommer förbi deras hage. Halvvägs över åsen på tillbakavägen lättar dock en större fågel ljudlöst från ett träd ett femtal meter fram. Hinner inte riktigt se men misstänker att det är en uggla av något slag. Löpningen känns för första gången på länge OK. Blir förstås trött uppför åsen men i övrigt kan jag löpa på hyfsat.
Entries (RSS)